Hur vi nästan förlorade internet

Vi förlorade nästan internet. Igen. Denna gång vill EU uppdatera sina upphovsrättslagar, och uppdateringen innehåller två iögonfallande delar som kanske låter bekanta: artikel 11 och artikel 13. Hur kommer detta påverka oss, våra memes och internets framtid? DA ger sig in i en värld av Net Neutrality, massövervakning och dolda klausuler i Terms and Conditions som ingen har tid att läsa.

Gamla goda World Wide Web, vilken plats alltså. Få vet hur det egentligen fungerar, men gudarna ska veta att vi vet hur vi använder det. Vi skickar snaps och mail. Vi skapar och ser på videor. Vi skriver och läser artiklar. Vi utformar konst och delar den med varandra. Och vi tar från existerande kultur och skapar någonting nytt—remixer, parodier, memes.

Internet ser inte ut som det gör av en slump. Jag tänkte börja med att beskriva två principer som formar det, och sedan gå vidare med att förklara varför artikel 11 och artikel 13 hotar internet som det ser ut i dag.

Upphovsrätt och Fair Use
Vad betyder dessa ord egentligen? Här kommer en sammanfattning, samt några meningar om hur dessa koncept förhåller sig till t.ex memes:

Upphovsrätten (copyright) skyddar konstnärliga verk genom att låta skaparen bestämma hur verket ska användas. Skaparen får själv avgöra om verket ska vara fritt att dela, om det ska vara begränsat till privat bruk, eller om och hur det ska säljas. Upphovsrätten gäller automatiskt för alla skapade verk—du behöver alltså inte ansöka om den—och täcker bland annat filmer, musik, böcker, fotografier, datorprogram, och formgivna vardagsföremål. Som ni förstår är detta ett väldigt brett begrepp med suddiga utkanter. Men det går ändå att säga att upphovsrätten inte gäller för t.ex idéer och koncept; bara en specifik utformning av en idé eller ett koncept.

Fair Use är det nödvändiga undantaget i upphovsrätten. Fair Use är rätten att på ett begränsat sätt använda upphovsrättsskyddade verk i ”transformativa” syften. Du får t.ex använda ett upphovsrättsskyddat verk för att göra en kritik, parodi, remix, eller kommentar. Detta tillåter dig att skapa filmrecensioner och satir av Hollywoods senaste blockbuster. Det tillåter dig att göra fan art och ladda upp playthroughs. Det tillåter dig att kritisera företag, produkter, och tjänster. Och sist men inte minst, Fair Use tillåter dig att skapa och dela memes.

Memes
Memes existerar fan överallt. Det är dagens folkkonst, if you will. Folkkonst, som, like it or not, inte bara är humor, men som också spelar en viktig roll i hur dagens kultur formas. Memes används för att sprida tankar, idéer, och politik.

De flesta memes bygger på Fair Use, eller borde åtminstone göra det. Vissa upphovsrättsinnehavare kanske ogillar hur en del av deras material används, men det borde ändå vara fritt fram att göra memes av vad vi vill. Memes är fair use: de är transformativa, de tar någonting existerande och gör en liten sketch av det, de sätter saker i ett annat sammanhang, de förvränger och de förnyar. Men ibland får ändå företag för sig att använda sina enorma rättsliga resurser för fullständigt orimliga ändamål.

Wow. Vilken meme. 10/10. Denna pingvin kommer från en bild ägd av Getty Images. När den spreds på internet bestämde sig företaget för att försöka stämma diverse användare och bloggare som delat memet. De lyckades. Folk fick betala avgifter. Avgifter för att dela vidare någonting som hade fastnat i internets kollektiva medvetande. Låter fullt rimligt, eller hur?

Saker som dessa sker dock sällan. Bara stora företag har resurserna nog för att övertyga en domstol om att det är frågan om ett inskränkande av upphovsrätten, inte fair use. Ändå försöker stora företag sällan stänga ner memes. Det är helt enkelt ingen idé med tänja på lagen och gå igenom processen bara för att stämma några stackars bloggare. Men om processen var enklare, om den kunde ske automatiskt… vågar vi gissa på vad företagen då skulle göra?Artikel 13
Och så har vi då nått artikel 13: den mest förödande delen av ett större lagförslag. Om artikel 13 går igenom skulle alla sidor som är aktiva i EU-länder tvingas implementera automatisk censurering av upphovsrättsskyddat material. Detta skulle innebära många saker för vårt internet, bland annat memekulturens död.

Tidigare var individuella användare ansvariga för att inte ladda upp upphovsrättsskyddat material. Hemsidor behövde bara censurera när de blev uppmärksammade om att olagligt material hade publicerat. Artikel 13 skulle ändra på detta. Ansvaret skulle flyttas från användaren till plattformen. Vid första anblick kan detta verka positivt: hellre att facebook och twitter får juridiska problem än att du och jag gör det. Men problemet är att stora sidor inte har möjlighet att låta personal manuellt se över allting som publiceras; det finns helt enkelt alldeles för många användare som gör alldeles för många inlägg.  Artikel 13 säger inte uttryckligen någonting om ett automatiskt filter, men det finns ingen annan metod för att gå igenom allt material. Ett automatiskt filter kommer vara nödvändigt.

Med artikel 13 skulle internet helt plötsligt fyllas av algoritmbaserad övervakning och automatisk censur. Remixer, parodier, kritiska texter, memes–alla dessa ting skulle kunna blockeras. Vi kan se konsekvenserna av ett filter som detta redan idag. Titta på youtubes ”content ID”-filter. Alla videor som laddas upp på youtube körs genom detta. Om filtret hittar likheter mellan videon du försöker ladda upp och upphovsrättsskyddat material som finns i systemet, så kommer videon du försöker ladda upp att blockeras. Detta system har lett till att videor med fågelsång i bakgrunden har blockerats eftersom en upphovsrättsskyddad avant-garde-låt också hade fågelsång i bakgrunden. NASAs videor från marslandningen har blockerats. Livestreams har stängts ner eftersom folk i bakgrunden började sjunga ”Happy Birthday.” Föreställ er nu detta, men över hela jäkla internet, hela tiden. Låter underbart, eller hur?

Men vad händer med Fair Use? Jo, den principen kastas ut genom fönstret. Ett filter skulle inte kunna avgöra om vi har att göra med fair use eller inte. Och även om det kunde det så skulle rädslan för misstag motivera sidor som facebook och twitter att censurera snarare än inte göra det.

Detta innebär: Inget mer GitHub eller Wikipedia, som bygger på fritt delat material. Det innebär enorma risker för små sidor som inte har råd att implementera filtret.  Det innebär en massa misstag, missbruk, och klagomål. Det innebär att skapare måste gå till domstol varje gång deras verk censureras utan anledning.

Och, om jag får lov att vara paranoid: säg att en regering rör sig lite väl mycket åt det fascistiska hållet. Säg att regeringen börjar dokumentera och övervaka kritiska röster. Säg att regeringen vill börja censurera meningsmotståndare. Säg att en metod för att göra detta automatiskt redan existerar.

Asnajs.

Artikel 11
Och så har vi artikel 11. Artikel 13s elaka lillebror. Denna del av lagförslaget är inte lika omtalad, och inte riktigt lika förödande som artikel 13, men den är mer bisarr. Artikel 11 är en så kallad ”länkavgift.” Med artikel 11 måste alla sidor som vill kunna länka till en nyhetssida betala denna nyhetssida en avgift. Ni hörde rätt. Det kommer inte gå att länka till DN på facebook om facebook inte har DN-licens. Utan anledning ska pengar flyttas från diverse plattformar till nyhetssidor.

Problem med detta: små sidor skulle inte ha råd att betala avgifterna. Inget länkande för dem. Och fan vad dyrt det kommer bli för t.ex Wikipedia, som i sin källförteckning måste länka till typ alla stora nyhetssidor som finns. Det går knappt runt för Wikipedia som det är.

Dessutom skulle nyhetssidor lätt kunna missbruka systemet. Genom att välja att inte ge licenser till sina kritiker kan de förhindra att deras material analyseras och kritiseras lika lätt.

Länkavgifter har redan provats i Spanien och Tyskland. Det fungerade inte. Inte ens nyhetssidor ville ha dem. Liknande lagar har endast accepterats i Kina, där censurering redan är normen.

Vilka stödjer förslaget?
Svaret på denna fråga lätt att svara på: de som tjänar på det. T.ex typ hela musikindustrin, diverse TV-kanaler, nyhetssidor, och många fler. Här kan ni hitta en lista på många av de organisationer som gått ut med sitt stöd för lagförslaget. Men det finns nästan lika många företag som är emot förslaget, bland annat Google.

Givetvis borde det inte spela någon roll vad företagen tycker. Det är människor som styr i en demokrati, inte enorma, multinationella miljardföretag med alldeles för mycket juridisk och politisk makt. Det är inte pengarna som fattar besluten. Eller hur?

Lagförslaget och omröstningen
Just artikel 13 hade en lite underlig resa. Den var del av förslaget från början, men togs sedan bort, bara för att sedan mystiskt återinföras den 25e Maj 2018, vilket råkade vara dagen då EU-rådet accepterade förslaget i sin dåvarande form. Senare, den 20e juni, röstade EU-rådet ja till förslaget, och det gick vidare till EU-parlamentet. Och artikel 13 var med. Först nu drog debatten igång på riktigt, med det var för sent för att kräva förändringar. EU-rådet hade haft över ett år på sig att fixa förslagets uppenbara problem, men hade inte gjort det.

Vilka sitter ens i EU-rådet? Jo, EU-rådet består av statscheferna för EU:s alla medlemsländer. Löfven och gänget. Här har vi en lite sammanfattning av hur de alla röstade. Ingen vacker syn.

Men överraskande nog gick förslaget inte igenom EU-parlamentet. Den 5e juli röstades förslaget ner. För: 278 röster. Mot: 318 röster. Nedlagda: 31 röster. Wow. Alla hade antagit att det var kört och att förslaget skulle gå igenom. Men vi ska inte ta ut segern i förskott. Förslaget ska utvärderas och bearbetas; det är ännu inte dött. Den 12e september är det omröstning igen.

Kommer vi ha något att säga till om denna gång? Nej. Vi hade det inte förut så varför skulle vi ha det nu? Vi–de som brukar internet varje dag, de som formar dess kultur, de som skriver och kritiserar och gör memes och remixer–har inte ett ord att säga till om. Allt vi är menade att göra är att var 5e år välja våra EU-representanter, som när de väl är valda kan göra vad fan de vill och rösta hur som helst. (Och, om jag får lov att ta på mig foliehatten, var det en slump att omröstningen skedde under VM? Var det en slump att förhandlingarna genomfördes när halva EU satt klistrade framför TVn? Var det en slump att debatten togs när stor del av alla som skulle påverkas var distraherade?)Vår inverkan
Var det ändå vi som hindrade att förslaget gick igenom? Vad kan vi göra för att hindra att det går igenom den 12e september?

Det är svårt att säga. Men vi såg definitivt till att förslaget inte gick igenom obemärkt. Tusentals artiklar skrevs om ämnet. Även stora nyhetssidor, som kanske skulle tjänat på artikel 11, skrev för fullt. Olika kampanjer drog till sig mycket uppmärksamhet, t.ex kampanjen ”#saveYourInternet”, vilket är en kampanj som fortfarande är igång. Förslaget är inte dött och därmed är motståndet inte det heller. Här kan ni läsa mer.

What next?
Hett tips: lita inte på EU. De demokratiska institutioner som omger oss är inte särskilt demokratiska. Processen ser ut ungefär så här:

  1. Välj representanter var 4e eller 5e år.
  2. Håll tummarna för att de ska hålla sina löften.
  3. Se dem bryta sina löften.
  4. Titta maktlös på medan de utan konsekvenser fortsätter regera tills nästa val.
  5. Repeat.

Och vad gör vi när musik- och filmindustrin använder sina enorma resurser för att påverka politiska beslut? Vad fan gör vi? Rent formellt har vi inte ett skit att säga till om. Förhandlingar, omröstningar, lobbyism, allting sker borta i Bryssel.

Jag föreslår inte att vi ska lämna EU. Ett Swexit skulle i dagsläget troligen inte sluta bra. Vi ser hur det går för de stackars britterna. Om vi lämnade EU skulle bara M och SD bli glada, eftersom de då inte längre måste anpassa sig efter EU:s migrationsregelverk. Men vi måste ändå inse att EU är djupt odemokratiskt, med all sin makt centraliserat bakom EU-parlamentets stängda dörrar.

Men det innebär inte att vi vanligt människor är maktlösa.

Så skrik. Skapa ett spektakel. Protestera, organisera, skrik på ”dina” representanter.  Och håll ögon och öron öppna. När skräcködlorna än en gång försöker pissa på dig protesterar du tillräckligt mycket för att de inte ska kunna ignorera dig längre. Inspireras av händelserna kring G20 om så krävs.

Detta gäller såklart inte bara lagstiftning som berör internet. Men internet är särskilt känsligt: vi behöver det för att organisera, kommunicera, och uttrycka oss. Därför måste vi vara extra vaksamma. Kapitalistiska krafter kommer alltid vilja göra internet mer kostsamt för oss och mer fördelaktigt för dem. De har försökt förut. Så vill vi ha ett internet där Netflix laddar snabbare än tidningar som denna, vilket skulle kunna ske om vi förlorade net neutrality? Vill vi ha ett internet där användare övervakas och deras personliga information sparas, vilket oläsliga användaravtal redan lurar oss att gå med på? Vill vi ha ett internet där vi censureras av automatiska system som är inbäddade i internets själva arkitektur?

Fuck nej.