Bild: Kid, Feral
Screamo, även känt som skramz bland många fans, har under de senaste åren tagit världen med storm. Genren har blivit så pass stor att Noisey dedikerade en månad för att skriva flera utförliga reportage om den internationella screamoscenen. En stor andel av banden de rapporterade om kom från Sverige, däribland Suis La Lune och Vi Som Älskade Varandra Så Mycket, två band som lämnat ett permanent avtryck på screamoscenen. På denna lista kan man även finna gröngölingarna Kid, Feral från småstaden Skövde. Med bara ett demoband och 2018 färska fullängdaren Live and Let”™s Die i bagaget så har trion inte bara lyckats locka till sig internationella medier men även ta sig genom en europaturné med skramzpartners in crime Barabas du Förtappade.
DA: Hur började ni att spela som Kid, Feral?
Jag (Vile, sång), Jesper (Trummor) och Ossian (Bas) hittade en gemenskap i screamoband som Jeromes Dream, Suis La Lune och Lord Snow. Sen så är screamo en utmanande genre att spela. Det är krångligt och svårt, men väldigt givande som musiker när man väl sätter ihop en låt tillsammans.
Ibland kan låtarna bli så svåra så man blir lite irriterad när man försöker få det att sitta ordentligt. Alla av oss pushar till att utvecklas som musiker på individuellt plan och det har lönat sig under den tiden som vi har spelar. Det är enormt givande. Fett svårt, men fett kul.
DA: Vad är det som far genom skallen när ni skriver låttexter?
När jag skriver låttexter så skapar jag något som främst funkar rytmiskt, som jag kan sjunga samtidigt som jag spelar en massa knivig gitarr. Sen byter jag ut det rytmiska mot faktiska texter. Texterna brukar handla främst om mina personliga upplevelser i livet. Jag är ingen poet så det bara blir en beskrivning, som punkt A till B. Så här mådde jag i stunden.
Bild: spb_zen
DA: Har NMRs stora närvaro i Skövde påverkat låttexterna?
Jo, det har definitivt påverkat oss, och sånt är tyvärr omöjligt att undvika. Precis som allt annat med småstadslivet som vi älskar att klaga på så klagar vi på nassarna också.
DA: Ni har lyckats ta er från Skövdes replokaler till Europas motorvägar och avslutade nyss en turné med ”žBarabas du Förtappade”œ. Hur var turnén?
Helt galet bra. Det var sjukt kul att åka ut med en sådan proffsig crew, all logistisk gick jättesmidigt. Den var lång på flera veckor, och vi åkte på några smockar som att vara fast i gränsen till Ryssland i 12 timmar. Som tur är så klarade alla sig helskinnade och vi mår bra nu.
Spelningarna var helt sjukt bra också. Främst i Tjeckien och Ryssland där folk gick helt bananas på spelningarna. Aldrig någonsin har jag varit med om såna roliga och vanvettiga spelningar när jag har spelat med ett annat band. I Riga stod typ 10 pers längst fram och skrek i nån skum halv-trendig bar i Rigas äldsta delar. Shoutout till alla trevliga bokare och all najs mat vi käkade!
DA: Låter som om folk känner till er i förhand. Ni har blivit internationella alltså?
Absolut, jag har börjar relatera annorlunda till min egna musik. Det är inte längre ett projekt där jag övar på att göra musik, utan något som jag har gemensamt med en massa folk jag gillar. Det är så otroligt roligt.
DA: Det måste vara ganska stort att gå från Sveriges lilla tighta skramzscen till att bli ett internationellt namn inom skramz. Förväntade ni er att bli så här stora?
Inte direkt. Vi ville att vi skulle på ett ärligt sätt nå ut till folk, alltså utöver våra vänner, men vi visste inte hur det skulle funka eller kännas i praktiken.
DA: Var en europaturné något som ni siktade på? Kan vi förvänta oss en till?
Nej, vi råkade mest hamna på vår turné. Men vi hoppas kunna åka ut igen! Vill inte lova något, men lite prat om det har definitivt funnits. Vi får hoppas för det bästa.
DA: En sista fråga: hur ser det ut med nytt material?
Vi skriver så mycket som vi kan för tillfället, försöker fisa ut låtar så bäst vi kan. Än så länge så går det bra i alla fall!
Ni kan lyssna på Kid, Feral på deras Bandcamp och Spotify samt följa dem på Facebook.
