Västerbron: Vi jobbar inte med musik, vi skriver inte om musik, vi skriver om våra jobb

Västerbron är ett band som spelar riktig musik med riktiga instrument, om man får tro texten i låten Flytta isär från skivan Till vilket pris som helst (2016) . I och med en spelning och skivsignering av gruppens nysläppta Flyktbeteendevetenskap (som också snart kommer att recenseras) fick vi chansen att intervjua medlemmarna och ställa några frågor.

DA: Vad betyder begreppet flyktbeteendevetenskap?

Det är en inre flyktbeteendevetenskap.

Vi har det så himla bra i västvärlden, men vi vill samtidigt fly från oss själva och vill forska så mycket.

Du fick inget särskilt bra svar på din fråga men det här är en C-uppsats och eftersom detta är vår tredje skiva så är den vår kandidatexamen.

DA: Flera texter på skivan har deppiga teman, bland annat i Svartvitt med ”väntan på att allt ska gå helvete”. Vad menar ni går i fel riktning? 

Vi vet kanske inte riktigt exakt vad det är, men det finns en känsla av att det går åt helvete. Samtidigt menar folk som Hans Rosling att det inte går åt helvete, så det beror på vem man lyssnar på. Vi menar ju inte att det går åt helvete för oss som ändå har ganska goa liv, men de som tar sig ton om att det gör det är oftast de som har riktiga skitliv. Sedan finns ju klimatet..

DA: Vad kom namnet Västerbron från?

Det tråkiga är att vi har sagt att vi aldrig ska svara på den frågan, men det är dels en symboltung Stockholmsgrej. Så är det ju också kul att det byggs broar mellan saker och ting. Eftersom låtarna ofta är deppiga så lever emo-ådran kvar i oss ändå, och där finns en tematik i att ta livet av sig. Där har ni det utförliga svaret, men det tråkiga, enkla svaret är att det rent estetiskt såg snyggt ut.

DA: I låten Svartvitt  löper textraden ”Jag ser allt i svartvitt, känner sällan färg”, men i Idiotologi (2014)  finns det ganska tydliga politiska teman. Bland annat i låten Röd, blå, brun. För att vara lite jobbig och kanske lite osvensk; är ni röda, blåa eller bruna – eller ser ni inga färger?

Vi ser nog färg, you know.. men Svartvitt handlar nog mest om att läsa tidningen, den är så enkel. Man sitter på morgonen och läser tidningen för att se  vad som händer i världen. Sedan får man själv bestämma vilken tidning så klart, och sen är det ju gött med att kunna lösa korsord och träna hjärnan också liksom.

DA: Vad är tanken bakom era hemsidors 90-talsestetik med text-tv och återskapande av gamla tv-inslag?

Vi är bara löjligt tidiga med 90-tals-trenden. Vi låter ju lite 90-tal, hämtat mycket från 90-talet så formgivningen var ganska självklar då jag personligen älskar text-tv över allt annat”

DA: Vad har varit de största inspirationskällorna för musiken, sett till band och genrer?

Weezer och Nirvana, 90-tal. Patrik (gitarristen) har lyssnat på Nirvana så mycket han kan, det ser ju man på honom.

DA: Ni skriver alla era texter på Svenska, är det för att ni är mer bekväma med det eller finns det någon annan tanke bakom?

På svenska vet man precis vad man säger och det kan vara väldigt skönt. Jag har skrivit engelska texter hela livet och engelsk text är enkel att hålla på med för den betyder inte så mycket, men att skriva texter på svenska blev en ny utmaning.

DA: Har ni några tips till unga musiker som spelar i band och gör något okonventionellt? Vad är de största problemen med att skriva musik – och att skriva texter på svenska framförallt?

Det är supersvårt med dessa tips då bandkemin är det typ det enda som spelar roll om du spelar i band. Så det är ju viktig att hitta ett gäng du klickar med, för gör du inte det så kommer du inte långt. Klart det kan bli bråk ändå men då kan du hantera det.

DA: Apropå att hitta människor, angående Sebastian.. vem är det?

Sebastian, han finns och finns inte. Texten är en allmän uppmaning att gå hem innan det går åt helvete. Låten är en ”Du borde gå hem”-anthem.

DA: Med all respekt, vad tusan säger ni på Slagen av tanken-refrängen?

Misshandlad inifrån igen. Intressant att du valde just den där jag inte hade någon aning om vad jag sjöng, det lät bara så bra. Någonstans har jag transkriberat ungefär vad jag tror att jag sjunger. Det finns ju en officiell text, men det är fan inte det jag sjunger.

DA: Stämmer det att ni ”jobbar ihjäl” er som musiker, att det är väldigt svårt och blir väldigt stressigt i slutändan?

Nej, för det första så är alla våra texter skrivna utifrån att vi alla jobbar som heltidsarbetare, kontorsråttor. Medelklasskids som sitter på kontoret. Jag jobbar 80% vilket jag tycker är väldigt skönt då jag har tillräcklig utbildning för att kunna ta ut den lönen, i och med lärarbrist, men det är inte så att jag blir rik.

Vi jobbar inte med musik, vi skriver inte om musik. Det är jätteviktigt. Vi skriver om våra jobb, det finns inte en enda textrad om att skriva musik i Västerbrons historik. bob hund sa i en intervju att ”skriver man musik om att skriva musik så är man sjuk i huvet”. Randy som med största respekt är ett bra band annars, skriver The regular classes were nothing for me, but at gas stations in europe i got a degree. Liksom kul att du delade med dig av hur det är att turnera, men det är ju inget som en normal människa kan relatera till. Samtidigt så är det ju sjukt många som lyssnar på musik som också är musiker, så det är klart att man kan ha musik som är meta kring musikskrivande.

DA: Angående ljudbilden på skivan, hur var det att jobba med skivbolaget Startracks?

Det var fantastiskt, jag klampade in på hans kontor och sa ‘hej det skulle vara kul att signa’. Är inte ni utgivna av Playground? frågade han. Jo men vi vill jobba med dig svarade vi då. Han la inte i sig utan han fick mastern och sa tack.

Vi är inget band där den sista touchen gör att vi säljer för en miljard emot niohundratusenmiljoner. Vi kommer nog inte tjäna pengar på det här, så det är bättre om det får vara rent uttryckt. Målbilden är att vi ska få bestämma allting själva kring det, musiken är det roliga man får göra på fritiden, då får ingen säga till vad man skriver om och hur det ska låta. Det vill säga om man inte har målbilden att ”bli signade på Idol, kanske bli igenkänd på Sergels torg.”

Vår målbild är ”det här var kul idag”, att vi får göra saker som är roliga, att det här ska ge någonting och att man får energi av det här så att man faktiskt orkar med tisdag 8-17.

DA: Jag utgår ifrån att detta inte är det sista vi hör av Västerbron?

Det ligger i farans riktning att vi kommer fortsätta. Västerbron finns för att skriva musik och jag och Patrik är kroniska låtskrivare. Om bilen slutar funka så finns fortfarande musiken någonstans. Låtarna kan vi ändra på men bilen fortsätter att köra.

DA: Att lyssna på er är kul men att se er spela live är ännu roligare – när har ni spelning härnäst?

I Oslo nästa lördag 24 november, annars 21 december i Stockholm på Debaser Strand.

DA: Planerar ni att spela mer?

Ja, nu har det varit lite fokus på skivan, att föda lite barn och så vidare. Men med start runt februari kommer vi vara igång igen.

DA: Vilken är favoritlåten på nya skivan om man får ha en sådan?

Svartvitt. Den är rolig bara för att den är lite annorlunda – den handlar inte bara om att läsa tidningen utan om fotbollslaget Landskrona boIS. När vi skrev sista delen på refrängen på Svartvitt åkte Landskrona boIS upp på Super-1an och så nu när vi släpper skivan så åker de stuprätt ner.

Ni kan lyssna på Västerbron på deras Bandcamp och Spotify, läsa om dem på Wikipedia samt följa dem på Facebook. Missa inte heller konserten den 21 december på Debaser i Stockholm!

PS. Nästa vecka kommer en musikrecension av deras nya skivan, så håll utkik för det!