Under Almedalsveckan på Gotland har polisen gett nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) allt utrymme de vill ha. Bland PR-byråer, partier, företag och människor i en mängd olika skjortor har de stört tal och evenemang, hotat och misshandlat besökare och spridit rädsla med sin närvaro. Detta är vad som sker när nazismens närvaro i den politiska miljön inte bemöts med antifascism.
Alla vi som varit med på en demonstration mot exempelvis SD, eller bara en ”stökig” fotbollsmatch vet att polisen kan vara väldigt kreativa i vilka metoder de använder för att stoppa ”ordningsstörande beteenden”. Det som räknas som ordningsstörande beteenden kan också vara lite vad som helst, att prata när SD håller tal, att spela musik, att vara på fel plats vid fel tillfälle kan räcka alldeles utmärkt för att bli ivägkörd om man har otur. Men inte för nazisterna, de ges istället fri lejd på Gotland.
Polisen pratar om att RFSL Ungdom (en hbtq-organisation) hyser en subjektiv oro över att NMR getts tillstånd att demonstrera precis utanför deras lokaler. Enligt polisen har alltså en hbtq-organisation objektivt inget att oroa sig för över att behöva dela plats med en grupp som hatar homosexuella. RFSL Ungdom ställer in och meddelar att man lämnar Almedalen. Vems ordning är det som får störas?
Ofta när nazism kommer på tal höjs röster om att nazistisk organisering måste förbjudas, att vi måste ha fler lagar att använda mot den. Men även när nazister bryter mot redan existerande lagar går de fria, även i situationer där har alla möjligheter finns till att ingripa väljer polisen att inte göra det. Vi ser det i Almedalen, vi ser det varje gång rasister tillåts manifestera utan att det räknas som hets mot folkgrupp, vi såg det i Göteborg när NMR tilläts ha kravallsköldar och attackera polisen (!) med minimal motreaktion från ordningsmaktens sida. Vad skulle fler lagar göra för skillnad när grundproblemet inte är att nazisterna inte redan bryter mot lagen, utan att de tillåts göra detta utan konsekvenser? Och framförallt att de är ett hot mot alla oss andra oavsett vilken sida om lagen de håller sig på för tillfället.
I dokumentären Antifascisterna (finns på Youtube) intervjuas en polischef om händelserna i Kärrtorp där en antirasistisk demonstration blev attackerad av nazister. Polisen kände till att detta riskerade att hända flera veckor i förväg och kan inte riktigt förklara varför inga riktiga insatser gjordes för att skydda demonstrationen. ”Det blev en miss i kommunikationen.”
Att såna här missar sker så ofta i samband med just nazistisk aktivitet är ingen slump, det prioriteras helt enkelt inte eller så väljer man att aktivt blunda. Polisen har tyvärr inte som uppgift att skipa rättvisa eller skydda utsatta grupper, utan att skydda staten, en stat som i många fall i sig själv är rasistisk, kvinnofientlig och homofob. Och det är också så att många poliser har högerextrema sympatier, vilket man kan se i att de exempelvis är överrepresenterade bland SD-sympatisörer. De står helt enkelt inte så långt ifrån varandra ideologiskt som man kan tro.
Vi kan inte heller nöja oss med symbolhandlingar. Symbolism som att vända ryggen, inte närvara eller samla skor i en hög som minne över förintelsen kan vara ett effektivt sätt att bygga opinion, men problemet i nuläget handlar ju inte om att det inte finns en utbredd avsky för nazister, utan att nazister skiter i vad folk tycker om dem. Så länge ingen handgripligen sätter stopp för dem kommer de fortsätta som de gör just nu.
Så om vi inte vill låta nazisterna vinna genom walkover måste vi ta saken i egna händer. Antifascism handlar just om insikten att vi behöver stoppa fascister och nazister, och att vi kommer behöva göra det själva utan hjälp av polis och lagstiftning. Det är fullt förståeligt att folk blir rädda. En del av fascistisk agenda handlar om att framstå som hotfulla och våldsamma, ofta mer än man egentligen är. Men på något sätt handlar det om att det är vi eller dem.
Antingen så tar vi de här platserna, våra utrymmen, och säger ”här ska vi ha våra möten och föra fram vår politiska agenda” eller så låter vi dem göra det åt oss. Glöm inte bort att nazisterna egentligen är mycket få, vi är många många fler, och när vi slutar backa är det inte längre lika roligt att skrämmas.
Att vi tidigare varit relativt förskonade för situationer av det slag som uppstått nu handlar i slutändan om att antifascistiska grupper arbetat för att göra det jobbigt att vara nazist. Stört och stoppat deras demonstrationer, hängt ut dem till arbetsgivare och familj, hjälpt avhoppare och gjort att det alltid finns en risk att bli ivägjagad från platsen varhelst de visar sina fula ansikten.
Precis som KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) gjorde i Almedalen behöver vi fysiskt hindra nazisternas framfart för att skydda varandra. Där omringade de nazister som ställt sig för att försöka störa ett politikertal. Vi behöver göra det man gjorde när nazister försökte attackera pridetåg i exempelvis Trelleborg: jagade bort dem handgripligen, och på de sätt vi kan måste vi hjälpa grupper som AFA och Nazispotting i deras arbete med att kartlägga och hänga ut nazister.
Det är fullt förståeligt att alla 15-åriga hbtq-kids inte vill ställa sig öga mot öga med nazister men då är det resten av samhällets ansvar att se till att de inte ska behöva göra det själva.
Redaktionen
