Vad är arbetarlitteratur? Det kan kort och gott förklaras som litteratur av arbetare, för arbetare, om arbetare. Teoribildningen kring arbetarlitteraturen är till stor del marxistisk, och utmärkande är att många av arbetarförfattarna var självlärda, och alltså inte hade samma traditionella utbildning som  borgerliga författare. Exempel på arbetarlitteratur är romaner och noveller som skildrar strejker, arbetslöshet, arbetares liv och vardag, eller vikten av organisering. Arbetarlitteraturen kan ses som en motkraft till borgerlighetens monopol på idéer och åsikter, särskilt under arbetarrörelsens början. Arbetarlitteratur har skrivits världen över, men traditionen är extra stark i Sverige och den här artikeln handlar om just den svenska arbetarlitteraturen.
Varför ska vi läsa arbetarlitteratur? Dels är det en bra väg in i att bättre förstå rörelsen vi är en del av, och skönlitteratur är ofta lättare och roligare att läsa än teoretiska texter. Skönlitteraturen nedvärderas ofta i förhållande till politisk teori  men faktum är att även fiktion kan lära oss om det förflutna. Läskunnigheten och tiden att läsa har inte varit en självklarhet för arbetare, och arbetarlitteraturen blev viktig både som enande kraft mot klassamhället och i folkbildningssyfte. Som arbetarklass idag har mycket förändrats, men folkbildningens del i kampen består.
Några av Sveriges mest kända arbetarförfattare slog igenom på 1930-talet, bland andra Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson. Ivar Lo-Johansson skrev i huvudsak om arbetare på landsbygden, och var dessutom drivande i att avskaffa statarsystemet. Statarsystemet innebar att arbetare skrev kontrakt med en jordägare och sedan fick betalt i form av mat och husrum. Statarna blev ofta skuldsatta till sin arbetsköpare och fick därför en väldigt pressad och osäker livssituation. Systemet avskaffades 1945 vilket innebar att arbetarna då fick kontantlön istället. Boken ”Statarna” är uppdelad i två delar och finns att läsa på litteraturbanken.se helt gratis. Moa Martinsson skrev bland annat om kvinnors situation i arbetarklassen, och nådde tack vare sitt relativt lättlästa språk ut till arbetare som  inte annars brukade läsa. Hennes böcker finns på biblioteket, hennes kanske mest kända bok ”œKvinnor och äppelträd” brukar vara lätt att få tag på och är också banbrytande i hur den beskriver arbetande kvinnor.
Ett annat exempel på arbetarlitteratur från mitten av 1900-talet är ”Rapport från en skurhink” av Maja Ekelöf. Den är skriven som en dagbok och handlar om en ensamstående mamma, och arbetarens utanförskap också i det socialdemokratiska folkhemmet. Även ”Gruva” av Sara Lidman skildrar arbetarnas villkor, men bygger istället på intervjuer som författaren gjort med svenska gruvarbetare. Arbetarna berättar med egna ord om hur det är att arbeta skift, hur gruvan bryter ner kroppen, och hur kapitalismen bryter ner både kropp och själ.
Mer nutida arbetarlitteratur finns såklart också, med böcker som ”Yarden” av Kristian Lundberg och ”Svinalängorna” av Susanna Alakoski. ”Yarden” (titeln kommer från ordet ”œyard”, vilket är en lastplats i betong som den där huvudpersonen arbetar) handlar i synnerhet om osäkerheten i att jobba på bemanningsföretag, och i allmänhet om hur arbetarklassen ser ut i modern tid. ”Svinalängorna” är skriven utifrån en ung flickas perspektiv och skildrar hur det kan vara att växa upp i ett miljonprogram, men också de sociala problem som drabbar arbetarklassen som står utanför samhället.
Både ”Yarden” och ”Svinalängorna” har blivit prisbelönta filmer, och böckerna finns på ditt bibliotek. Faktum är att de flesta böcker går att hitta på biblioteket, helt gratis pålitteraturbanken.se, eller billigt på antikvariat. Läs, lär dig av historien, och inspireras av tidigare arbetare och deras liv.
