Vi har ju haft ett par ganska kassa år bakom oss, och framtiden ser väl knappast ut att bli så mycket bättre. Nog behöver vi alla något för att muntra upp oss, och om det som just du behöver som av en slump råkar vara en massa kartor över den politiska och socioekonomiska situationen i Göteborg (i aldrig tidigare skådad detalj!) så kan du nu pusta ut. Orosmolnen kommer snart att skingras, av statistik!
Alla dessa kartor baseras på data från SVTs sammanställning av valresultatet 2018. Där redogörs inte bara resultatet, utan även annan statistik, som inkomst, utbildning, osv, för varje valdistrikt i Sverige. SVT har hämtat statistiken från SCB, och det skulle jag också ha gjort, om inte för det faktum att SCB tydligen vägrar att göra sin hemsida användarvänlig. Jag orkar faktiskt inte rota runt i hundratals exceldokument för att få fram varenda liten sketen siffra för varenda litet sketet valdistrikt, så vi får därmed förlita oss på SVT, men det ska nog gå bra ändå.
Den ursprungliga kartan skapades av den anonyma wikipediaanvändaren Ff152Rr361Af7, och visade valdistrikten från 2010. Jag uppdaterade kartan med all nytillkomna, borttagna och omritade valdistrikt sedan dess. De tunna linjerna i kartan representerar gränsen mellan olika valdistrikt, medan de tjocka linjerna visar gränsen mellan olika stadsdelar (så som göteborgs stad drar gränserna åtminstone, så skicka inte hatbrev till mig om du känner starkt för den frågan). För att få en uppfattning om hur många som bor i distrikten kan tilläggas att de flesta valdistrikt har mellan 1000 och 2000 röstberättigade invånare.
De två sannolikt viktigaste kartorna presenteras alldeles nedanför. Den första visar hur folk röstar i de olika valdistrikten, och kan ge en bild av hur politiska åsikter varierar över stadsdelarna. Den andra kartan är starkt relaterad till den första, då den visar ett mått på hur mycket pengar folk tjänar. De övriga fyra kartorna presenteras löpande. För att göra det lättare att följa med i redogörelsen behandlar jag olika områden ett i taget, utgående främst från den första kartans politiska indelningar. För den som inte känner sig bekant med Göteborgs stadsdelar kan det därmed vara användbart att gå tillbaka till karta 1 då och då för att se ungefär var vi befinner oss.
Stadsområde Sydväst
Om vi nu ska sätta igång är skärgården ett bra ställe att börja. Vi ser att Vänsterpartiet dominerar på Brännö-Asperö, Socialdemokraterna på Styrsö-Köpstadsö och att Kristdemokraterna tar sitt enda valdistrikt på Donsö-Vrångö, där de får 38,8%, vilket kan jämföras med de 5,5% som de får totalt i stan. KDs styrka här beror på den starka frikyrkliga rörelse som länge har funnits på Donsö, och som helt klart fortfarande är stark. För de av oss med ett ohälsosamt överintresse för historiematerialismen är det kanske på sin plats att spekulera i varför denna rörelse har fått ett sånt fäste i skärgården (även i den norra skärgården i Öckerö kommun är KD ytterst starka). Den kanske vanligaste förklaringen är att den stora fiskeindustrin länge var rätt riskabel, och att många fiskare fruktade att gå under på havet. Att söka sig till religionen kan därmed ha varit ett sätt att hantera rädslan. Är detta rätt förklaring? För att ta reda på det misstänker jag att det krävs mer än 5 minuter av googlande, så det är lite för långt över min förmåga.
Lite längre norrut tycks Vänsterpartiets ställning på Brännö-Asperö i sin tur bekräfta bilden av att folk från Majorna ger sig av från den trångbodda gamla världen, och söker sin lycka i de glesbefolkade trakterna på andra sidan havet, där de kan pusta ut, njuta av familjelivet, och starta 10 000 mikrobryggerier. I övrigt skiljer sig öarna inte åt särskilt mycket. Inkomsten är ganska låg, likaså andelen med utländsk bakgrund, folk har rätt bra utbildning och de flesta bor i villa.
Om vi nu drar oss till fastlandskusten blir bilden väldigt annorlunda. Här är det Moderaterna som fullständigt dominerar, från Billdal och Askim ända till Fiskebäck och Långedrag. Dessa områden har bland de högsta inkomsterna i hela stan, de flesta invånare är högutbildade, få har utländsk bakgrund och nästan alla bor i villa. Vi ser därmed här Sveriges riktiga arbetarklass. Det är ju välkänt att ju mer man jobbar, desto mer får man betalt, och dessa duktiga direktörer, kommunikatörer, mellanchefer, reklamkonsulter och djupt engagerade facebookanvändare jobbar ju helt klart hårdast av alla i hela stan.
Detta område omringar delvis, och utgör en stor kontrast till Tynnered, Frölunda och Högsbo. På bara några hundra meter sjunker inkomsten dramatiskt, och det är nu Socialdemokraterna som blir största parti. Även Sverigedemokraterna har ett visst stöd, men de lyckas aldrig bli störst. Utbildningsnivån är allmänt låg, och andelen med utländsk bakgrund är högre, dock främst i västra Frölunda och centrala Tynnered. Här bor de flesta i hyresrätt, men även bostadsrätter förekommer ofta. I vissa områden utgör bostadsrätter 100% av boendet. Tänk vilken fasa alla laglydiga villapappor längs kusten måste känna, som har förorten så nära inpå. Helt övergivna av staten är det därför livsnödvändigt att de spenderar 14 timmar om dagen med att från sina köksfönster noggrant övervaka kvarteret, kikaren i högsta hugg, redo att anteckna registreringsnumret på varenda okänd bil. Nog är det ändå dessa fina herrar som är de verkligt förtryckta!
Stadsområde Centrum
Går vi nu norrut ser vi ett till ytan litet, men till folkmängd rätt stort område där Vänsterpartiet leder. Detta område sträcker sig från Högsbohöjd, via Kungsladugård och Majorna till Masthugget. Inkomsten här är fortsatt betydligt lägre än vid kusten, men förbättras och når upp till ungefär medelinkomst kring Masthugget. Här är utbildningen hög, och andelen med utländsk bakgrund återigen låg. De flesta bor i hyresrätt, även om det finns vissa områden där bostadsrätter dominerar (främst i Masthugget). Det mest karakteristiska för området tycks vara att inkomsten är låg i förhållande till utbildningen. Min data tillåter visserligen ingen konkret utforskning av ett områdes klasskaraktär, och baserat på siffrorna kan det tyckas att vi här har i stort sett har att göra med ett socialt medvetet mellanskikt, men verkligheten är självklart en helt annan!
I själva verket är det detta som är den riktiga överklassen! Från hemliga möten i gentrifierade bostadsrätter dikterar dessa radikaler alla statens beslut. De bestämmer att hela skärgården ska omvandlas till en enda stor vindkraftspark (ytterst dåligt för utsikten!), de tvingar kommunen att spendera halva sin budget på postmoderna konstprojekt (de pengarna kunde ha gått till kryssningsrobotar för polisen!), och gör det olagligt att undervisa annat än genusvetenskap på universitetet (dåligt för framtida BNP tillväxt!). Efter dessa avslöjanden väntar jag mig inget annat än att bli kärnvapenbombad av Säpo, men jag kan inte längre låta mig tystas av den djupa staten, sanningen måste fram oavsett priset!
Än så länge är det slående hur väl partisympatierna överensstämmer med stadsdelsgränserna, men nu rör vi oss in mot centrum, och läget förändras till viss del. Med undantag av Haga, södra Landala, det mesta av Guldheden och några andra områden, är det återigen Moderaterna som är störst från Olivedal och Annedal, via Centrum och Johanneberg till Krokslätt, samt öster om E6 kring Örgryte och Lunden. På de flesta av dessa ställen är inkomsten kring medel eller medelhög, men med vissa undantag. Ett av dessa undantag är Johanneberg, där inkomsten istället är väldigt låg. Anledningen till detta är sannolikt den stora andelen studenter som bor i stadsdelen. Mer specifikt det stora antalet civilingenjörer, vars framtida karriärer som samhällsdebattörer på twitter medför en viss liberalkonservativ hållning. Utbildningsnivån är fortsatt hög, och andelen med utländsk bakgrund ganska låg, speciellt öster om E6. Med undantag av Örgryte finns det väldigt få villor, och boendet är ganska jämt fördelat mellan hyresrätt och bostadsrätt.
Intressant nog är även Centerpartiet stora i Johanneberg och kring studentboenden i stan generellt. Du kanske undrar varför en bunt studenter vill rösta på ett gammalt jordbruksparti, men jag har nog svaret. Efter att ha observerat sina privilegierade liberalkonservativa kamrater har de helt klart blivit inspirerade av Den Stora Proletära Kulturrevolutionen, mer specifikt har de anammat Mao Zedongs kampanj “upp till bergen och ner till landsbygden”. De hoppas uppenbarligen att centern ska tvinga ut alla borgerligt tänkande studenter från städerna, så att de istället får lära av landsbygdens bönder och arbetare. Personligen har jag ett par invändningar mot maoismens teori och praktik, men man måste ju uppskatta dessa unga studenters entusiasm!
Stadsområde Nordost
I nordöstra Göteborg är det nu Socialdemokraternas tur igen. De dominerar helt från Bagaregården och Sävenäs, över Säveån via Gamlestan, Kortedala och Bergsjön ända till norra Angered, med undantag av några Vänsterpartistiska områden kring Kålltorp och centrala Gamlestan, samt ett Sverigedemokratiskt distrikt i Bergum, i Lärjeåns dalgång. Inkomsten är generellt låg eller väldigt låg, likaså utbildningsnivån. Andelen med utländsk bakgrund når här sin topp, speciellt i östra Bergsjön, Hjällbo, Hammarkullen och norra Angered. Hyresrätter dominerar, men även bostadsrätter och villor förekommer. Sverigedemokraternas styrka ökar i takt med att stad ger vika för landsbygd i nordöst. Detta områdes blotta existens måste säkerligen väga tungt som ett berg på våra hårt arbetande borgares sinnen. Att enbart sätta sin fot där är, som alla vet, förenat med ond bråd död, och vilken dag som helst kommer en ny Djingis Khan förena alla de fruktade klanerna, innan 100 000 vilda islamister korsar Säveån och Göta älv för ett apokalyptiskt plundringståg. För de okunniga människor som faktiskt tillbringar en del av sin tid utanför huset kan detta scenario tyckas något osannolikt, men genom att ta ett steg tillbaka, och spendera varje vaket ögonblick med att läsa tusentals inlägg från fritänkande patrioter (som inte är rädda för att säga sanningen!) på valfri sociala medier, är den stundande katastrofen uppenbar.
Stadsområde Hisingen
På Hisingen ser vi ett liknande mönster som tidigare. Längst i väst, vid kusten, är Moderaterna störst, i villaområden som präglas av hög inkomst, hög utbildning och få med utländsk bakgrund. Längre in på den glesbefolkade landsbygden blir istället Sverigedemokraterna störst. Där är inkomsten och utbildningsnivån båda lägre, men fortsatt högre än stora delar av stan. Men titta närmare! I distriktet Amhult-Arendal, där hamnen ligger och Volvo har sin Torslandafabrik, är ju Sverigedemokraterna störst! Alla vet att arbetare bor på sina arbetsplatser, så här ser vi den ultimata verifieringen på vad alla amerikaniserade liberaler, vaccinförnekande KPML(r)-avhoppare, samt Klassiska Marxister på GPs ledarsidor redan vet! En riktig Arbetare är rasist, stolt och renrasig arisk man, spenderar sin fritid med att huffa avgaser från bilen, och drivs till destruktiva vredesutbrott varje gång han hör ord som “kön”, “klimat” o.s.v.
Från landsbygden in till östra Hisingen minskar medelinkomsten i allmänhet ännu mer, med undantag av ett par områden kring norra Lundby, Eriksberg och Mysterna. Det är även i dessa områden som Moderaterna blir störst. I nästan alla andra distrikt är Socialdemokraterna störst igen. De enda undantagen är ett par ställen i Rambergsstaden och centrala Biskopsgården där Vänsterpartiet är störst. Andelen med utländsk bakgrund är generellt högre, speciellt i Biskopsgården och delar av Backa. Utbildningen är även låg, förutom på Älvstranden (den låga inkomsten kring Lindholmen förklaras nog återigen av en stor mängd studenter). Hyresrätter är vanliga, men många bostadsrätter och villor förekommer, speciellt kring Backa, norra Lundby och Eriksberg.
Generella mönster
Nu när vi är klara geografiskt kan det eventuellt vara intressant att se hur riksdagsvalet som vi hittills utgått från skiljer sig från kommunvalet, i kartan nedanför. För vänstern syns inte många skillnader, förutom en liten tillbakagång för Socialdemokraterna och en viss geografisk framgång för Vänsterpartiet (trots att de fick färre andel röster). För högern däremot ser vi hur Demokraterna sliter hela kartan itu. Även om de har tagit vissa röster från Socialdemokraterna kan detta inte jämföras med hur Moderaterna har förlorat, speciellt utanför innerstan, och även Sverigedemokraterna tycks ha förlorat många röster till Demokraterna. Tänk vilken stämning det måste ha varit dagarna efter valet, vilka förändringens vindar som måste ha blåst genom stadens villakvarter. Äntligen fanns det opolitiska, sunda förnuftets parti, som företrädde skattebetalarnas intressen. Snart skulle västlänken som genom ett mirakel trollas bort, och staden skulle gå en ljus framtid till mötes. Jag är självklart säker på att ett parti så klokt och pragmatiskt som Demokraterna säkerligen också måste ha infriat alla sina löften, så säker till och med, att jag inte behöver titta på några opinionsundersökningar alls för att veta att årets resultat kommer bli en ännu större succé.
Vad är det då för bild vi får av staden? På många sätt borde inget av detta vara särskilt förvånande för de av oss som bor här. Vad vi ser är en stad präglad av segregation, där de med utländsk bakgrund trycks undan till förorterna. Vi ser även en stad och ett samhälle där människors inkomst, utbildning, bostad, sammanfattningsvis deras liv från dag till dag, är avgörande för deras politiska åsikter. Det visar sig nämligen att vi, efter alla dessa år, fortfarande lever i ett samhälle, närmare bestämt ett klassamhälle. Det går att gräva sig hur djupt som helst i statistiken, se vilket block som får majoritet i vilka områden, hur stor röstandel varenda parti får i varenda distrikt, och försöka klura ut i vilka områden som vänstern borde fokusera valkampanjerna för maximal effekt. Men parlamentarismen kan inte avskaffa klassamhället. Sannerligen inte med Socialdemokraterna som koalitionspartner i en vänsterregering, det har de bevisat otaliga gånger genom historien, och fortsätter att bevisa det för varje dag som går. De är nu för tiden knappt ens kapabla till att leverera progressiva reformer. Deras enda löfte tycks vara att ersätta borgarnas stup mot avgrunden med en lite lugnare backe.
Inte heller ett mirakelval där Vänsterpartiet på egen hand får majoritet skulle i sig självt kunna åstadkomma den samhällsomvälvning som krävs för att störta klassamhället. Avskaffandet av arbetarklassen (och därmed av borgarklassen som lever av dess arbete) kan inte införas från ovan med lagar och definitioner. Impulsen måste tvärtom komma inifrån, för att ett nytt samhälle ska kunna konstrueras från grunden. Tänk vilka slutsatser man kan dra, bara av att titta på ett par kartor.
Tor Pontecorvo
