Varför veganism måste vara antikapitalistiskt

Trots att veganism är mer populärt än tidigare, trots att efterfrågan på veganska produkter växer samt att det finns fler veganer och fler veganska produkter än någonsin så minskar inte köttproduktionen, den ökar. Vi konsumerar mer kött idag än någonsin tidigare, och trenden förväntas bara fortsätta.

De flesta håller med om att djurindustrin, särskilt köttindustrin, är skit. Skit för djur, skit för natur, skit för hälsan. Med ny teknik kan produktionen koncentreras alltmer, och kostnader krympa.

Djuren lever i sjunde gradens helvete: trånga utrymmen bidrar till ständig stress, depression, aggressivitet och dylika onaturliga beteenden. Det är inte ovanligt att grisar gnager av varandras svansar och öron. Kor blir fråntagna sina nyfödda ungar, och slaktas så fort de inte längre är fertila.

I de lagerhus-liknande anläggningarna avlöser generation efter generation varann, utan att någonsin se solens ljus. Maten pumpas med antibiotika (för att motverka snabb smittspridning) vilket i sig bidrar till antibiotikaresistenta bakterier som slår tillbaka på människor. För att bara nämna några saker.

Industriell exploatering av djur är inte bara hemsk, den är fullständigt onödig. Vi kan leva minst lika bra, om inte bättre (hälsosammare, miljövänligare, djurvänligare). Den intuitiva responsen blir att ta avstånd från industrin, att sluta köpa produkterna och uppmana andra att efterlikna. Trenden har vuxit, och Oatlys aktier därefter. Det finns större efterfrågan på veganska produkter än någonsin tidigare och fler, särskilt ungdomar, väljer att kalla sig veganer. Men trots det slaktas inte färre djur, utan fler.

Så fler veganska produkter på marknaden är i sig ingen seger för djuren; det är en seger för veganska konsumenter och företag. Det är dags att vi inser att fler veganska produkter på marknaden och fler veganer har noll samband med djurens befrielse.

Och varför är det så? Jo, för att köttindustrin inte nödvändigtvis kommer gå back bara för att den veganska går med vinst. Ekonomin, med andra ord kapitalet, måste växa för att inte krascha. Den kräver tillväxt, det där ordet Annie Lööf inte kan få nog av. Ett bra sätt att främja tillväxt är att öppna nya marknader. Ju fler marknader, desto fler ytor att suga ut pengar ifrån. Det är alltså bäst för alla kapitalister inblandade att både den animaliska och den veganska marknaden växer, sida vid sida. Och lobbyn för att det ska fortsätta vara så är stark.

Inte nog med det, många veganska märken (exempelvis Quorn, Silk, Alpro) köps upp av stora multinationella företag som själva äger flertalet kött- och/eller mejeriproducenter. Detta är mer regel än undantag. Det spelar alltså ingen roll var vi lägger våra pengar.

Vi har också en ökande befolkning, och alla behöver vi mat. Befolkningen ökar främst i utvecklingsländer vars köttkonsumtion är den som förväntas växa mest. Det är främst där djurindustrin satsar. Så även fast köttproduktionen skulle minska i, säg, Europa så kan industrin fortsätta frodas på andra håll i världen (läs: Asien).

Detta är alltså för stort och trassligt för att våra individuella konsumtionsmönster ska ha någon betydlig inverkan, än mindre ha makten att få djurindustrin på fall. Statistiken tvingar oss inse att sagan slutar inte vid inköpslistan, det handlar om betydligt större maktintressen än så. Problemet är alltså inte djurindustrin i sig, djurindustrin är symptomet. Kapitalismen, det ekonomiska systemet som djurindustrin fötts i och formats av, är problemet.

Veganism, som konsumtionsval, är bara ännu ett sätt att sälja oss ”œlösningen”.

Men vad gör kapitalet när röster höjs och kräver förändring? När vinster hotas? När potentiellt revolutionära idéer får spridning? Här rullar den borgerliga veganismen in. Veganism, som konsumtionsval, är bara ännu ett sätt att sälja oss ”œlösningen”. Borgerliga veganer menar sig inte stå i opposition till kapitalism utan marknadsför snarare veganism som bara ännu ett konsumtionsval; ett nytt sätt att få ekonomin att växa. De är försäljare snarare än aktivister, och de säljer gott samvete.

På så sätt har den veganska visionen begränsats inom ramarna av nyliberalismen. Våra krav på djurens frigörelse har urvattnats och paketerats om som en marknadslösning. Det ger illusionen av valfrihet medan pengarna alltid rullar åt samma håll: uppåt.

Borgerlig veganism kväver alla försök till systemkritik. Ansvaret läggs på individen, och den magra aktivism veganer har kvar att röra sig med är att sälja in det veganska varumärket, att representera den veganska livsstilen. Så inte ett knyst till om dina ”œsamhällsstrukturer”: Det är Leif, 65 år som står och gräver i plånboken på Willys som borde finna lite jävla empati för dessa stackars djur, och ta sitt personliga ansvar genom att köpa 300g köttersättning för 49 kronor. Ser du inte hur mycket valfrihet vi har nu? Kolla: tio olika märken på sojamjölk! Det skulle ni inte se i Sovjet.

Problemet är när konsumtion blir vårt enda medel. Än värre när konsumtion inte bara blir medlet utan målet.

Lämna Leif ifred. ”œSluta köpa djurprodukter” är ett enkelt svar på ett komplicerat problem – det är lätt att slänga iväg sådär på rak arm. Men det betyder inte att det är värdelöst! Att konsumera animalier är en sådan stark norm att det är standard för många veganer att konstant behöva förklara (för vänner, familj, kollegor etc.) varför de äter som de gör. Helt plötsligt kan ni ha gått ifrån att prata om vädret till att ha öppnat en diskussion om etik, moral och produktionsförhållanden. Du blir ett levande exempel på alternativet, du är förändringen du vill se.

När folk ser att det är mer än bara snack, att du handlar utefter dina principer, så får dina krav på förändring mer tyngd. (Dessutom är det svårt att inte bli illamående när en faktiskt förstår hur djurprodukter blir till.) Problemet är när konsumtion blir vårt enda medel. Än värre när konsumtion inte bara blir medlet utan målet.

Det finns inga etiska konsumtionsvaror under kapitalism: skit eller skitigare är vad du har att välja på. Du kan inte handla rättvisa; du kan inte köpa frihet. Det säger sig själv att vi måste röra oss bortom ramarna av konsumtion.

Om vi verkligen vill befria djur från industriell exploatering så måste vi fokusera vår analys kring systemen och mekanismerna som möjliggör djurförtryck snarare än att demonisera någon särskild individs konsumtionsvanor. Sånt tar oss inte längre än facebookdrama.

Den borgerliga veganismen och konsumtionshetsen exkluderar inte bara folk som inte har tillgång till veganska produkter eller inte kan konsumera perfekt p.g.a. hälsobesvär, den öppnar också dörren för en moraliserande kultur där det handlar mer om att skylta med att du själv är ”œden bättre konsumenten” än något annat.

Istället bör vi anta en mer inkluderande veganism som politisk ståndpunkt snarare än konsumtionsval. En politisk ståndpunkt som ser djur (människor inkluderade) som individer, inte produkter. Veganism är alltså per definition inte något vi kan sälja: Veganism är anti-kapitalistiskt.

Den definitionen inkluderar då inte bara dem som inte har möjlighet att konsumera veganskt, det gör också veganism mer välkomnande för de ännu icke frälsta. Det öppnar dörren för en mer djupgående diskurs kring hur produktionsförhållanden och sociala strukturer alla relaterar till veganism. Plötsligt börjar samband växa fram mellan vad som tidigare såg ut som enskilda sakfrågor. Detta möjliggör inte bara en större mångfald av taktiker i vår aktivism utan öppnar också för samarbete mellan kamper.

Statistiken har redan sagt sitt. För att gå vidare måste vi veganer släppa den borgerliga veganismen, vi måste skrota konsumentmoralismen och framför allt: vi måste krossa kapitalismen.